Trist!!!

Jag hoppas att alla förstår att det kanske dröjer en stund, några dagar eller så innan Bloggen blir uppdaterad med tanke på det som hände den 10 november.
För alla som inte vet så blev jag nedslagen och rånad och nästan våldtagen när jag var på väg hem från en trevlig kväll!
Tur att två tjejer på en balkong såg händelsen och skrek så att han slutade och bara tog min väska och sprang!
Polisen rubricerar händelsen som försök till våldtäkt =(

Ta hand om Er så att inget händer er också!!!

Puss & Kram.

Kärleken Är!

Förord:
Jag har aldrig förstått den låt-titeln, "Kärleken Är". Vaddå är??? Jag tycker det är oklart. Kärleken är högst obefintlig tycker jag. Iallafall för tillfället!

Jag har börjat tjôta med en kille från Spray-date. Fast vi tog det till MSN eftersom det är så konstigt chatt-system på Spray-date. Vi har pratat där nu varje dag sen en vecka tillbaka. Han verkar verkligen vara en kille som jag skulle kunna bli kär i. Han är rolig på samma vis som jag och verkar allmänt trevlig. Sen kanske han verkar vara lite för oseriös, men jag väntar mig inte att vi ska träffas så det är bara en kul grej =)
Sen så gör det ju inte saken bättre av att han bor i Helsingborg, iofs så ska han flyttta hem till Göteborg igen (han är uppväxt på Hisingen) men ändå.

Detta lilla resonemang föranleder mig till att fundera lite på dejtandet på Internet. Det känns konstigt att det enda jag kan gå på är utseendet. Man har inget annat än det. Sedan finns det en sökmotor där jag kan söka efter olika kriterier och egenskaper hos killarna. Tex ljushåriga, gillar sport, de ska vara omtänksamma etc. När jag började fundera på detta så kändes detta lite obehagligt. Jag kan själv bestämma precis hur jag vill att min framtida pojkvän ska vara. (Eller ja det är ju inte säker att han blir det men ändå). Det här gör ju att man blir ännu mer kräsen och petig. För då nöjer man sig inte med mindre än det man exakt vill ha.

Till slut kanske man har så mycket kriterier att det inte finns en levande människa som passar in på min beskrivning. Bara en robot, och då har manbara tur om man får nån av dessa godingarna =) Alla människor har ju fel och brister. Dessutom finns det inget som säger att ett par måste tycka om precis samma saker. Tvärtom är det bra att man gillar och har olika hobbiesar annars sitter man ju ihop. Man måste ha egna intressen för att ett förhållande ska överleva.

Jag ställer mig den här frågan: "Är nät-dejting det bästa nya sättet att träffa en pojkvän på eller är det bara ännu ett sätt att spä på vårt samhälles utseendefixering???"

Helg!

Fick ett äckligt, patetiskt jävla virus från mitt ex igår.
Jag hatar det och det går inte att få bort.
Annars har jag gått med i Spraydate, vet inte vad jag ska säga om det men jag har chattat med en kille på msn =)
Man får nog inte ha för höga tankar om sånt. Man får ju ingen känsla för hur dom är som personer tycker jag. Jag tänkte att det verkar inte funka fast sen tänkte jag att det har ju inte funkat med mina föredetta karlar heller. Så då får jag ge det en chans så får vi se.

Helgen nalkas, det känns förbannat jävla bra!!!
Det är skönt att vara ledig ju!
Första helgen hemma på tre veckor så det känns skönt och lite tråkigt kanske att inte vara upptagen, utflugen och allmänt världsvan.
Jag ska ju till pappa och styv-mor på fredag sen kanske det kan tänkas att det blir en utgång, beroende på alkohol-mängd, humör och om nån annan ska ut. Då är man ju lite i ropet =)

Nej då får man ta och dammsuga upp den förbenade kattsanden och sen måla naglarna!!!
Ropen skalla, helg åt alla!!!

Utseendefixering!

Cheferna på mitt jobb ska anställa en person till. Alla vet att det första vi går på är utseendet. Likaså var det idag när det kom en kvinna på intervju till oss. Hon hade inte sitt yttre till sin fördel och hon verkade dessutom ha reumatism vilket gör gången och rörelser lite stela. På det stora hela så tror jag inte att hon får jobbet, tyvärr! Jag tror att en stor del av detta är hennes yttre. Dagens samhälle är extremt utseende fixerat, tyvärr! De flesta människor dömer efter någon annans utseende, om inte dömer ut så dömer vi iallafall en sekund eller två.

Detta får mig osökt att tänka på mig själv som har en extreme kroppsfixering, kanske även utseende fixering. Av mig själv men även av andra. Jag klankar ner på mig själv dagligen och klara knappt av att se mig själv i spegeln utan kläder. Jag äcklas av mig själv. Tycker att jag är för tjock helt enkelt. Jag mår psykiskt dåligt av att se mig i spegeln så krasst sagt borde jag helt enkelt ta bort alla kroppsspeglar.

Att visa sig i baddräkt är inget jag gärna gör. Denna envägs-diskussion leder fram till vår SPA-resa som vi ska göra med jobbet. Det är människor på mitt jobb som jag gillar och trivs att vara med. Men jag känner mig obekväm med att visa mig i baddräkt för dom. Jag vet inte varför! Om jag ska gissa beror det säkert på barndomen. Barndomen, barndomen, barndomen!!! Jag är så jävla trött på att allt som hände när man växte upp påverkar mitt nu levande liv. (För alla som inte vet blev jag mycket retad när jag var yngre för att jag var tjock) Kanske sitter ni där och säger "ta tag i ditt liv och skit i det som hänt"?? Jag har tagit tag i mitt liv det är därför som sånna här saker dyker upp hela tiden,annars hade jag inte kommit ihåg alla skit-saker som hänt i mitt liv. Och nej det går inte att utradera det förflutna så att jag kan springa runt i baddräkt bland folk utan att jag mår psykiskt dåligt av det!!!

Frågan är bara hur jag ska klara av att leva me detta! (Ett svar på en sånn djup fråga finns knappast på kort tid). Jag vill ju bara var glad, lycklig och nöjd med mig själv =/
När ska den tiden komma???

Ungefär så här är jag när jag ser mig i spegeln:

Helgen som passerat!

Kursen 25-26 oktober var bra. Föresläsarna var fantastiska och hotellet och maten bra.
Helgen var ok. Träffade "Tatueringsmannen på fredagen och fick följa med honom hem för att se på hans underbara lägenhet. Kanske hade jag väntat mig mer eftersom han var miljonär =)
JO det är sant, det var han faktiskt!!!
Annars lung helg utan shopping, för det var jag nog less på efter London-resan!

Tillbaka i stan igen möttes jag av regn(som vanligt i gamla goa Göteborg) men också av 2 kosingar som var glada att träffa mig efter 2 veckor hos min far och styv-mor.
Det känns skönt hemma efter 2 veckor på vift!
Lite ostädat, alltså dammigt, men skönt ändå.

Otur hade jag när jag fick ont i halsen, nacken och ryggen under gårdags natten. Därför det tunna bloggandet då jag inte känner mig frisk och hade feber i morse när jag vaknade. Fast man kan nog inte lita på muntermometern. Jag citerar Paula "den enda termometern som man kan lita på är röv-termometern. (natuligtvis använde hon inte röv som ord men jag tycker det låter bättre än rump-termometern. Fy!!!)
Ha!!!

Kvällen består av tvätt och dammsugning. Sen ett försök att bli frisk med tidig lägg-tid (var det ett skämt eller??? Alla vet att jag går och lägger mig vid halv nio varje vardagkväll).

Jag är ju bjuden på födelsedagsmiddag på fredag så man måste se till att bli frisk. Undrar om en blom-bukett ,en flaska rö-vin, lite lotter och lite choklad räcker???
Dum fråga. Pappa och hans fru brukar inte vilja ha presenter, då dom inte ens kommer ihåg när dom själva fyller år, men det får vara kompensation för att dom fått bråka runt med katterna i 2 veckor.

Tack och Hej, leverpastej!!!
(Berts Dagbok skall inte underskattas!!!)

Nästa Stockholms central!

Imorgon bär det av till Stockholm klockan 15.42 med tåget. Jag ska gå på kurs torsdag och fredag ute i Solna. "Bokslut för enskilda näringsidkare och handelsbolag". Det är ett jävla flängande nu!
Är inte alls sugen efter resan till London, vill bara slappa, slöa och vara allmänt anti-social (som vanligt alltså) hela veckan!

Sedan ska jag hälsa på min gode vän Sussi, hennes sambo och deras 2-åriga son, på Söder. Vi ska träffas och ha det trevligt i helgen. Det känns kul att åka och hälsa på henne eftersom vi inte ses så ofta som vi borde. Men shopping i storstan lär det ju knappast bli efter denna monster-helg i London! Där rök
5 000 surt förvärvade kronor!!! FY!!! Men det var det värt alla gånger om.
Tur att jag både är gjord av pengar och skiter pengar =)

Eftersläpningar av möglet och synen av Tysk-Pungen på vårt Hostel 639 börjar visa sig genom eksem på hakan och upp på vänstra kinden och på halsen. Jag får bara hoppas att det inte blir värre utan försvinner med Kortisonet jag ska smörja på.

Addade en avsevärd massa gamla vänner/skolkamrater på Facebook idag. Det fick mig att inse att jag blivit en person jag inte vill vara. Jag är trött, orkar inget och är allmänt anti-social. Förut var jag typ världens socialaste människa med mycket vänner jag kunde umgås med. Känns uppvaknande! Det anti-sociala har kommit med Göteborg som storstad och dess anonymitet. Betyder det att jag borde flytta till min hemstad Härnösand? Där måste man vara social och det är mycket lättare att få vänner. Eller betyder det att jag ska acceptera den jag blivit trots att jag inte gillar den person jag blivit???
Om jag hade svaret skulle jag agera och göra det. Men det har jag inte.
Det enda jag vet är att jag har Paula här och det betyder mycket.
Puss till dig Paula för att du finns!!!

Tysk-pungen, en helt annan innebörd!

Nu har 4 dagar gått och vår London resa är slut. Snyft! Den började rätt dåligt med att tunnelbanan slutade gå (vilket gjorde att vi fick gå 20 minuter med våra resväskor), vi hade svårt att hitta till vårt Hostel och att vårt Hostel var det risigaste man kan tänka sig, sen lägger man på lite till av det dåliga och där var vi. Det luktade så mycket mögel så Paula höll på att spy flera gånger när vi kom dit. Alla snarkade och vissa låg och klämde och sket hela natten. Jag sov 2 timmar max!

Efter denna fruktansvärda start blev det mycket bättre. Vi shoppade hela dan och sedan slant vi in på "The hog in the Pound" (typiskt engelskt namn på en pub) där det blev fler öl än 5 (antalet näms inte här) och en massa karakoe. Naturligtvis var det kineser först på plats och sjöng.
Nu var det mycket lättare att sova då ölen talade när vi kom till vårt Hostel och levde rövare så alla hatade oss =) och önskade att vi bodde i rummet bredvid!

Mer shopping, mer shopping, Waterloo, London Eye, Tube (mestadels circel-line då den var den bästa), Big Ben (2 cm från näsan då den var så stor så vi nästan missa hela klocken om inte Paula kollat upp i skyn och sett den), Notting Hill-marknad, Starbucks (världens bästa coffe-shop), mat, mycket glass, mer glass (endast 55 SEK för 2-kulor, icke att förglömma), ciggaretter (82 SEK / paket=bellit) och sist men inte minst öl. Det var vad som skedde de närmsta 2 dagarna. Det var underbart och skönt och fantastistk!

Sista dagen var mindre trevlig. Den 55-åriga tysken som sov under mig spatserade runt naken i vårt rum och frågade dessutom om jag vill knäppa ett naken kort på honom. Jag svarade aldrig i livet! Detta gjorde att Tysk-Pungen som jag nämde förra veckan fick en helt ny innebörd i och med denna resa. Sen blev det blev sömn mellan 23-01 mellan 01-02.30 halvsömn och 02.30-03.00 vaket tillstånd. För klockan 03.10 skulle vi stiga opp för att åka med bussen och sen med tåget till Stanstead. Väckarklockan (min mobil, som för övrigt är lite utvecklings) var ställd men den ringde aldrig så det är bara tur att jag nu kan sitta här och skriva detta!
Nu klockan 17.54 somnar jag snart.

Lägenheten blev inte min så det ämnet släpper vi.
Sov-dags gott folk, imorron ska vi slava igen för brödfödan!