Varför sakna det man inte har?

Igår så träffades jag och min goda vän Paula på stan. Vi tyckte att det var dags eftersom det var ett tag sen vi sågs. Med all rätt!
Varje gång vi ses går vi en sväng på stan, kanske köper vi nåt kanske inte, sen måste vi ju äta. Eller jag måste iallafall äta eftersom jag bara tänker på mat. Oftast väljer vi "vårt fik", Sweet Coffe Bar". Där vi ofta äter samma mat varje gång. Jag sallad och Paula lasagne. Samtalsämnena är ofta desamma; karlar (Läs Thomas & Lars, våra föredetta karlar), viktproblem och att vi är less på att jobba och vill pensioneras, hellst igår omdet hade varit möjligt! Kommentaren "Vi har inga liv" dyker väl upp cirka 448 gånger under ett 5 minuter långt samtal.

Idag pratade vi på jobbet om något liknande att vissa människor gör samma, går till samma ställen, sitter på samma plats etc. Det konstaterades att det undrades om dom inte har några liv?!? När jag hörde någon annan säga den kommentaren som jag och Paula alltid säger tog jag mig en funderare.
Kan det vara så att jag och Paula säger att vi inte har några liv men att det vi upplever just nu är våra liv??? Och varför kan vi iså fall inte leva dom istället för att längta efter något annat???

Om någon har svar på den frågan vill jag gärna veta det. För jag har ingen aning varför många människor alltid längtar till semester, till fredag, till den där festen etc etc istället för att vara lycklig och leva här och nu!!!
Att kunna uppskatta det man har inte sakna det man inte har!